Om tankefrön, att lita på processen och att komma till handling i en ny berättelse.
Att varje person som går in i ett rum, inklusive mig själv, har berett sig på att kanske komma ut ur rummet med en annan, delvis annan eller berikad åsikt. Sådana möten bär frukt. Möten utan den beredskapen kan vi låta bli.
Olika åsikter är inte farligt -de smittar inte – men ökad insikt förädlar och förändrar min åsikt.
Kan vi snälla ägna oss åt grundorsakerna?
Åtgärda symptomen eller ta reda på orsaken? Eller kanske både ock? På Atlantseglingen är det inte tid att åtgärda konstruktionsfel när det knakar i masten. Det får man göra när man väl är i land igen. Men att fokusera på symptomen är inte rätt i alla lägen.
Visst finns det många saker i samhället och på jorden där vi borde ta oss tid att hitta grundorsakerna till sakernas tillstånd? Varför mår så många dåligt på jobbet, varför ökar folkhälsosjukdomar? Varför fortsätter CO2-halten att stiga och sakta men säkert ta stryptag på villkoren för det liv vi sett som det självklara för oss människor och naturen i stort? Varför eskalerar gängkriminaliteten?
I Glasgow var bekymren stora med gängskjutningar. I reportaget häromdagen i SVT beskriver man hur man valde att göra. Man kom fram till att grundorsaken var fattigdom. Hopp och framtidstro skapades med meningsfullhet och jobb.
Grundorsakerna borde ligga på bordet i varje diskussion. Energiförsörjningen är ett exempel. Så klart att det finns olika beskrivningar av verkligheten. Genom att ställa frågan ”varför säger du som du säger, vilket är ditt syfte, vilken är din intention” i varje diskussion så går det sannolikt att komma fram till någorlunda nyanserade slutsatser som är rensade från uppenbara särintressen. Det ger också en ökad förståelse för vilken vikt man bör lägga på den ena eller andra argumentation. Finns anledning att ana röstfiske, dolda agendor, ekonomiska särintressen, lojaliteter till kurskamrater, ett läroverk, arbetsgivare, förening eller någon form av sammanslutning? Kan det finnas en känsla av ett utanförskap eller en avundsjuka?
Det är bråttom att få fatt i grundorsakerna och göra något åt dem i så många saker vi har att brottas med. Och låta det gemensamma intresset gå före särintresset.
Omställning och anpassning – det kan ta tid och det kan gå fort. Det beror nog mycket på hur vi uppfattar ett hot eller en möjlighet. Är den svår och jobbig, kanske kan vi tycka att priset är för högt eller hotet för litet? Eller vad är det som gör att vi inte tar oss fram snabbare i den klimatkris som råder? De finns de som inte ser vår situation som en kris. Hur kan man låta bli? Vilka tecken saknas?
Lyssnade på Jörgen Andersson som verkar i Åre sedan många år. Han frågar sig om domedagsscenariot lägger sig som en våt filt över vår syn på framtiden. Vi sätter oss i baren på Titanic och väntar på det alla kan räkna ut. Han har en annan metafor som är mer tilltalande. En flock kor springer i en riktning, men upptäcker en fara och hela flocken vänder på en femöring. Dvs bestämmer vi oss kan vi göra stora förändringar snabbt i att hitta en riktning som är hållbar. Varje ko tar sitt beslut om riktning men oj vad det händer mycket i det större perspektivet, tack vare varje individs beslut. Jörgen har längre och kortare inlägg på youtube. Här nedan en inblick i omställning inom jordbruket och vad regenerativt jordbruk innebär för att skapa en uthållig och livskraftig livsmedelsproduktion.
”Det tar i storleksordningen tio år från konstaterade resultat inom klimatforskningen tills det får effekter i handling”
Följer man utvecklingen har man med andra ord tappat tio år.
Skogshistoriska sällskapet ger ut en årlig skrift. Kan låta mossigt. Men det finns flera spännande beskrivningar och det går att lära av historien. I 2022 års upplaga står beskrivet hur vi är produkter av vår tid och hur trender och normer styr oss. På 50-talet skulle allt gammalt och krångligt rivas och ersättas med lättsmält, lättarbetat, industriellt och artificiellt. Stadskärnor revs till förmån för raka gator och hus som lådor. Betong och asfalt. Hemlagat ersattes av pulver och prefabricerat. Åkerdiken lades igen och naturgödsel och växelbruk ersattes av konstgödsel och kemiska preparat. I skogen likaså, hormoslyr, hyggesplöjning och man betraktade naturen och klimatet som konstanter vilka kunde ingå i den industriliknande synen på produktionen av virke och massa. Ja allt i samhället skulle vara rationellt och industriellt i sitt tänk. Vi är alla produkter av vår tid men det är lätt att stöta på stort motstånd om man väljer att inte följa tidens trender och normer.
Det kan slå oss att; ”hur kunde vi tänka så galet” när man tittar i backspegeln. Hormoslyr, hyggesplöjning, riva vackra hus, ta kål på stadskärnor med köpcentran, enskiktsputs så husen möglar, volym i stället för näringsrik kvalité på vetemjölet osv.
Finns det vägar som inte följer normen, finns det vägar som inte följer eller leder utvecklingen? Vägar som bara har som idé och bränsle att tänka sunt, framåtsyftande och är byggda på en värdegrund som är stabil över tid? Vad skulle krävas?
Bra ledord för att kunna gå sin egen väg – kärlek, förundran och kunskap
Det är i brynet som arter, biotoper, mångfalden, levande och dött möts i störst utsträckning. Där finns myllret, livet, nyskapandet och de komplexa sammanhangen.
En styrelse, ett idrottslag, ett arbetsteam, ett statsskick, eller naturen i sig bygger framgång, resiliens och styrka genom variation. Exempelvis en styrelse är betjänt av många perspektiv och kompetenser för att fatta de mest nyanserade och framgångsrika besluten. Fotbollslaget behöver, löpstyrka, strategitänk, bollsinne, laganda osv och det byggs av spelare med olika profiler.
Vi behöver värna alla ”bryn” där mångfald, myller av liv och korsbefruktningar får råda.
Vi behöver skapa tillit och nyfikenhet till det annorlunda, det som är olikt oss själva.
Vi behöver skapa tillit till det komplexa, att vi förstår att det behövs även om vi inte förstår hur allt hänger samman. Låta förundran ta plats mitt i rummet. Att kunna betrakta naturen och förundras över dess sinnrikhet, ha respekt för den och förstå nyttan även om vi inte förstår hur allt går till.
Bryn är bra.
Att besöka en hemsida idag är omöjligt utan att bli informerad om cookies. Ibland finns inga val, ibland kan man efter en lång harang av klickande välja endast nödvändiga för sidans funktion osv. Vad som händer bakom kulisserna vet man ändå inte. Men att det finns ett värde för någon att veta vilka val jag gör det är uppenbart. Annars skulle inte dessa informationssamlare vara så högt värderade som de är på börserna. Till många miljarder.
Filmen The social dilemma https://www.thesocialdilemma.com/ beskriver på ett skrämmande sätt något som till en början syftade till något oskyldigt och gott, men nu har växt till ett Frankensteins monster i takt med att plattformarna lägger under sig mer och mer information om varje individ.
Att tacka nej till spårbarhet görs mycket svårt på många hemsidor. Rekordet så här långt tror jag Skogma har. https://skogma.se/ Det är svårt att inte vara till salu…
Det är svårt att vistas i sammanhang där sättet att förhålla sig till en kris skiljer sig så mycket från person till person.
Den med insikt men svårigheter att ta in konsekvenserna det får för egna beslut och förhållningssätt:
Den som inte vill se eller ta in krisens omfattning:
Den som har insikt om sambanden och vill skapa förändring:
Med så olika synsätt på livet och mänskligheten är det upplagt för slitningar och polarisering. De olika synsätten skär dessutom tvärs igenom arbetsgrupper, vänkretsar och familjer. Det är tungt att inse. Och hur ska man förhålla sig? Elefanten i rummet, vad ska vi göra med den?
En acceptans för att det är som det är – dvs att det finns olika syn, olika värderingar, olika insikter – det är nog det första och det går inte att göra något annat. Men sedan? Att skapa en ny berättelse som är attraktiv, vänlig, inkluderande. Att gräva där vi står. En mötesplats för att skapa denna nya berättelse är vad vi vill med vår gård och hemsidan får beskriva utvecklingen efter hand.
Ekonomi betyder att hushålla med begränsade resurser, men är det så begreppet används idag?
Göran Enander, Landshövding i Uppsala fick av förra regeringen i oktober 2021 uppdraget att utreda nya styrmedel för att öka takten på energieffektivisering. Nu i juletid 2022 är det tre månader kvar tills resultatet av utredningen ska presenteras, då väljer nuvarande regering att lägga ner utredningen.
I senaste valrörelse och med nuvarande regering infinner sig en känsla av att det är fult och begränsande i livet att hushålla, att spara, att återanvända, att reparera.
Ekonomi har sitt ursprung i läran om hushållande med begränsade resurser. Men ekonomi tycks ha fått en annan mening. I samtal med unga människor, ekonomer, som läser på Handels, vilket är ett välrenommerat universitet, infinner sig en känsla av att hos många mäts framgång inte i graden av hushållning utan att strävan snarare ligger i att koncentrera en maximerad vinst som ska tillfalla en mindre krets.
Arbete är i dag så hårt beskattat i Sverige så för att reparera en skråma på en bakskärm på en asiatisk bil blir det billigare att skicka efter en ny skärm från ursprungslandet än att låta en plåtslagare på plats i Sverige göra jobbet. Konsekvenserna av vårt system beskrivs väl i DN:s artikel om Erik som finner något vackert och motiverande i att laga saker. https://www.dn.se/sverige/han-lagar-trasiga-grejer-gratis-vill-ge-prylar-ett-andra-liv/
Kanske är det dags att ta vara på några takter av vad äldre män i Australien gör. De sitter på massor av kunskap, har tid och vill och behöver träffas. Om man tänker att män och kvinnor är lika välkomna, kan träffas, laga, reparera och finna en mening och ett sammanhang. https://mensshed.org/ Är inte det en vacker början där ekonomi återfår sin ursprungliga mening? Inget av detta bidrar till traditionellt synsätt på begreppet produktion och som mäts i BNP. Det leder till tankar om det är nödvändigt att mäta, så måste det ske på något annat sätt. Kanske räcker det med att människor och natur mår bra och då är det inte en ekonom som ska sätta spelreglerna.
All fakta vi behöver finns på bordet. Det är naturvetenskap, fysiska lagar och naturlagar som ligger till grund. Den som inte vill lyssna till dem kan ändå trösta sig med att det värsta som kan hända om slutsatserna är fel och vi ändå följer dem, är att vi kommer att få en planet som mår så mycket bättre och ett liv som är rikare på alla sätt. För allt och alla.
För att komma vidare – hur gör vi?