Mer förundransvärt

”Människan, ett vandrande hotell”

Vad går att förstå och vad kan vi bara fascineras av? Forskare flyttar hela tiden fram vetenskapen mot nya insikter. Att lyssna till deras tankar är i sig hisnande. Koppla sedan på din egna fantasi och wow! vilka världar som öppnar sig!

På Karolinska institutet har man använt råttor och kunnat konstatera att de som inte har någon bakterieflora i tarmkanalerna är modigare och de med bakterier är mer försiktiga. Alltså kan man misstänka att bakterierna, som funnits på jorden i många miljoner år, lärt sig styra sina miljöer för bästa överlevnad. Vem styr då vem om samma förutsättningar gäller för en människa? Kort reportage i Sveriges radio:

Mössen utan bakterier var mycket modigare – Institutet

Eller att vi kan se bakåt i tiden i miljontals år med hjälp av senaste teknikens teleskop? Man kan nu få aningar om tiden för universums barndom. Var är vår plats som människa i det perspektivet? Tankarna svindlar. Vilken kunskap finner forskarna bakom nästa hörn? Och hur bör vi förhålla oss under tiden? Att fortsätta förundras är ett tips.

Länk till en artikel i Nature om teleskopet James Webb som cirkulerar ovanför våra huvuden och skickar ner bilder som ingen forskare trodde sig få skåda.

https://www.nature.com/articles/d41586-022-02056-5

Grundorsaksanalys och särintressen

Kan vi snälla ägna oss åt grundorsakerna?

Åtgärda symptomen eller ta reda på orsaken? Eller kanske både ock? På Atlantseglingen är det inte tid att åtgärda konstruktionsfel när det knakar i masten. Det får man göra när man väl är i land igen. Men att fokusera på symptomen är inte rätt i alla lägen.

Visst finns det många saker i samhället och på jorden där vi borde ta oss tid att hitta grundorsakerna till sakernas tillstånd? Varför mår så många dåligt på jobbet, varför ökar folkhälsosjukdomar? Varför fortsätter CO2-halten att stiga och sakta men säkert ta stryptag på villkoren för det liv vi sett som det självklara för oss människor och naturen i stort? Varför eskalerar gängkriminaliteten?

I Glasgow var bekymren stora med gängskjutningar. I reportaget häromdagen i SVT beskriver man hur man valde att göra. Man kom fram till att grundorsaken var fattigdom. Hopp och framtidstro skapades med meningsfullhet och jobb.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/han-var-med-och-knackte-gangvaldet-i-europas-mordhuvudstad-valdsvag-stockholm-glasgow-skottland-valdsspiral

Grundorsakerna borde ligga på bordet i varje diskussion. Energiförsörjningen är ett exempel. Så klart att det finns olika beskrivningar av verkligheten. Genom att ställa frågan ”varför säger du som du säger, vilket är ditt syfte, vilken är din intention” i varje diskussion så går det sannolikt att komma fram till någorlunda nyanserade slutsatser som är rensade från uppenbara särintressen. Det ger också en ökad förståelse för vilken vikt man bör lägga på den ena eller andra argumentation. Finns anledning att ana röstfiske, dolda agendor, ekonomiska särintressen, lojaliteter till kurskamrater, ett läroverk, arbetsgivare, förening eller någon form av sammanslutning? Kan det finnas en känsla av ett utanförskap eller en avundsjuka?

Det är bråttom att få fatt i grundorsakerna och göra något åt dem i så många saker vi har att brottas med. Och låta det gemensamma intresset gå före särintresset.

Eken

Det skar lite i hjärtat. Blev tillfrågad om att ta hand om en ek på en tomt nere vid Mälaren. En mycket vacker ek, kanske 60-70 år. Påstods skapa bekymmer för husägaren, jag hade nog tänkt tvärt om. Nu får den bli plankor. Bättre än flis som många trädgårdsträd annars blir.

Emil Karlsson, född 1888 var min farfar, bonde i Litsberga och än idag finns stolpar kvar som han skapade av ek. Stolparna är med andra ord minst 100 år. En tryckimpregnerad stolpe med sitt gift kan ändå inte matcha naturen. Med respekt för eken som nu är fälld så ska det bli roligt att göra stolpar av alla grenar. En ”tiomanna” är inropad på auktion för många, många år sedan som kan barka och vässa dessa störar.

Omställning och anpassning

Omställning och anpassning – det kan ta tid och det kan gå fort. Det beror nog mycket på hur vi uppfattar ett hot eller en möjlighet. Är den svår och jobbig, kanske kan vi tycka att priset är för högt eller hotet för litet? Eller vad är det som gör att vi inte tar oss fram snabbare i den klimatkris som råder? De finns de som inte ser vår situation som en kris. Hur kan man låta bli? Vilka tecken saknas?

Lyssnade på Jörgen Andersson som verkar i Åre sedan många år. Han frågar sig om domedagsscenariot lägger sig som en våt filt över vår syn på framtiden. Vi sätter oss i baren på Titanic och väntar på det alla kan räkna ut. Han har en annan metafor som är mer tilltalande. En flock kor springer i en riktning, men upptäcker en fara och hela flocken vänder på en femöring. Dvs bestämmer vi oss kan vi göra stora förändringar snabbt i att hitta en riktning som är hållbar. Varje ko tar sitt beslut om riktning men oj vad det händer mycket i det större perspektivet, tack vare varje individs beslut. Jörgen har längre och kortare inlägg på youtube. Här nedan en inblick i omställning inom jordbruket och vad regenerativt jordbruk innebär för att skapa en uthållig och livskraftig livsmedelsproduktion.

Leda utvecklingen, följa den, eller gå sin egen väg?

”Det tar i storleksordningen tio år från konstaterade resultat inom klimatforskningen tills det får effekter i handling”

Följer man utvecklingen har man med andra ord tappat tio år.

Skogshistoriska sällskapet ger ut en årlig skrift. Kan låta mossigt. Men det finns flera spännande beskrivningar och det går att lära av historien. I 2022 års upplaga står beskrivet hur vi är produkter av vår tid och hur trender och normer styr oss. På 50-talet skulle allt gammalt och krångligt rivas och ersättas med lättsmält, lättarbetat, industriellt och artificiellt. Stadskärnor revs till förmån för raka gator och hus som lådor. Betong och asfalt. Hemlagat ersattes av pulver och prefabricerat. Åkerdiken lades igen och naturgödsel och växelbruk ersattes av konstgödsel och kemiska preparat. I skogen likaså, hormoslyr, hyggesplöjning och man betraktade naturen och klimatet som konstanter vilka kunde ingå i den industriliknande synen på produktionen av virke och massa. Ja allt i samhället skulle vara rationellt och industriellt i sitt tänk. Vi är alla produkter av vår tid men det är lätt att stöta på stort motstånd om man väljer att inte följa tidens trender och normer.

Det kan slå oss att; ”hur kunde vi tänka så galet” när man tittar i backspegeln. Hormoslyr, hyggesplöjning, riva vackra hus, ta kål på stadskärnor med köpcentran, enskiktsputs så husen möglar, volym i stället för näringsrik kvalité på vetemjölet osv.

Finns det vägar som inte följer normen, finns det vägar som inte följer eller leder utvecklingen? Vägar som bara har som idé och bränsle att tänka sunt, framåtsyftande och är byggda på en värdegrund som är stabil över tid? Vad skulle krävas?

Bra ledord för att kunna gå sin egen väg – kärlek, förundran och kunskap

  • Kärlek – kärlek till naturen, sin nästa och livet.
  • Förundran – människan ingår i naturen, hur komplext är inte det? Allt vi inte kan förstå utan bara kan ta del av och häpna över det sinnrika. Exempelvis det som pågår i mikrolivet, bland svampar och bakterier. Att veta vad vi vet och inte vet och hitta ett förhållningssätt till det vi inte vet men som värnar det komplexa in i framtiden.
  • Kunskap – det är fritt att ta till sig kunskap, undersöka och försöka förstå. Utan spaning ingen aning sade man i lumpen. Den med bäst information har ett försprång inför beslut och handling.
En stock från en björk fälld för ett år sedan. Vi ser redan fruktkroppar från svamp. Nedbrytningen går fort och visst kan man förundras över den biologiska aktiviteten i ”död” ved? Död ved är full av liv!